Skramasax

Fästet till eneggat svärd, skramasax. Svärdstypen kallas också vapenkniv eller huggkniv. Skramasaxen är med klinga och fäste totalt 63 cm lång. Klingan är ca 4 cm bred och endast något bredare på mitten och är därmed lämpad både som hugg- och stickvapen. Klingans spets avsmalnar brant från ryggen mot eggen och inte tvärtom som en vanlig kniv. Parallellt med ryggen och eggen löper fyra graverade raka fåror. Skramasaxar som hittats bl.a. i Egentliga Finland och som anses vara av finländskt ursprung är kortare, klingan är betydligt bredare på mitten än vid fästet och har rak rygg och böjd egg. Bland fynden från Pukkila i Storkyro beskriver Hackman en skramasax (ca 73,5 cm) med liknande graverade fåror som på skramasaxen från Pörnullbacken, men med ingraverad djurornamentik mellan fårorna. Pukkilafyndets klinga skiljer sig också från den aktuella skramasaxen genom att klingan avsmalnar redan från mitten. Dessutom påminner de bevarade delarna av fästet mera om huggknivar från Ristimäki i St Karins och Pitkäsmäki i Lieto. En skramasax (46 cm) från Kaparkullen i Vörå, invid Pörnullbacken, har rak rygg och dateras av Hackman till merovingertid. Skramasaxar har också hittats på Viskusbacken och Lövbacken i Vörå. Skramasaxen från Pörnullbacken kan ha samband med Gotland, där skramasaxar enligt Edgren förekommer i gravar från vikingatid (900-talet), men blott undantagsvis i Finland. Skramasaxar från denna period förekommer också i Norge. De spetsformade ovalerna på fästets "holkar" bör dock kunna ge en vägledning om var det eneggade svärdet från Pörnullbacken har tillverkats och om en mera exakt datering. Troligen kan skramasaxen bland annat på basen av fyndomständigheterna dateras till tidig vikingatid, d.v.s. 800-tal. Foto Mikael Herrgård.

NY KUNSKAP OM JÄRNÅLDERN I ÖSTERBOTTEN